Känslosmart

Känslosmart

Paralyserad av rädsla – Så här räddar du din hjärna från att bli kapad

Känslosmart i mötet med ungaPosted by Prata med unga Wed, September 12, 2018 21:03:20

Räcker det med ett email från din chef som säger att ni behöver prata för att slänga in dig in i ett virrvarr av negativa tankemönster eller kan en blick i fikarummet få dig att tappa koncentrationen till den grad att du inte får något gjort på jobbet under resten av dagen?

Då har din hjärna blivit kapad. Men lugn, det finns några enkla knep som du kan använda för att befria din hjärna.

Enkelt sätt kan man säga att det finns två delar av vår hjärna som kämpar om kontroll. Det är neocortex och amygdala. Neocortex är den del av hjärnan som är vårt kognitiva center, där vår IQ och arbetsminne ”finns” och den hjälper oss med dagliga arbetsuppgifter såsom att utveckla strategier (hur vi gör något), prioritera och förstå samband. Amygdala däremot är vårt känslocentrum och den del av hjärnan som hanterar rädsla och hot. På grund av denna liv-och-död funktion som amygdala har reagerar den 100 gånger så snabbt som vår neocortex.

Problemet är att amygdala inte kan skilja mellan riktiga och upplevda hot utan triggas av båda. Att amygdala triggas är därför helt beroende på vad du upplever som ett hot. När amygdala triggas av något som du upplever som ett hot så kapas din neocortex och din förmåga att tänka rationellt och logiskt. Det är därför som man ofta efter ett inbillat hot skrattar åt sig själv och undrar varför man inte förstod bättre.


Forskning visat att vår förmåga att tänka logiskt och rationellt minskar med så mycket som upp till 75 procent när vår neocortex blir kapad och att det kan ta upp till 20 minuter innan vi återhämtat oss. Symptom på att din neocortex blivit kapad är att du fastnar i ett svart eller vitt tänkande; det är antingen ja eller nej, vinna eller förlora, rätt eller fel.

Nu undrar du förstås, vad ska du göra för att befria din neocortex när den blivit kapad?

Det finns några enkla steg du kan ta:

1. Stanna upp.

2. Vänd uppmärksamheten från den negativa och ofta obehagliga känslan till att fokusera på din fysiska kropp. Detta sker bäst genom någon form av fysisk aktivitet

3. Ta en promenad, träna, hoppa eller dansa. Vad du än gör så RÖR på hela kroppen. Detta hindrar nämligen adrenalinet och kortisolet(de aktiva hormonerna i kroppen under perioder av stress) från att cirkulera genom kroppen.

4. När kroppen har lugnat ner sig så behöver du fundera på om hotet som du står inför är ett riktigt hot eller ett inbillat hot samt vad du behöver göra för att bemöta det.

5. Fråga dig själv om det som du blev rädd för har någon betydelse om sex minuter, sex dagar, sex veckor eller sex år. Att ställa frågor aktiverar nämligen din neocortex (vilket vi vill) medan enkla uttalanden som ”jag kommer bli avskedad” eller ”ingen gillar mig” istället aktiverar amygdala.

6. Ställ frågor som:

o Är det värt att bli upprörd över detta?

o Vad kan jag lära mig av detta?

o Överreagerar jag eller överanalyserar jag situationen?

o Vad är positivt med att detta har hänt (det kan kännas konstigt att ställa denna fråga i en stressad situation men om du vrider och vänder på situationen så dyker det ofta upp någon positiv aspekt)

o Hur kan detta bidra till att jag utvecklas som person?

o Vad kan jag göra just nu så att jag känner mig bättre (här är det bra om du väljer hälsosamma alternativ som att ringa en vän, träna, sova, läsa böcker, dansa, lyssna på musik, etc)

o Slutligen, själv-validera. Det vill säga, om detta hände en god vän till dig vad skulle du då ge för tröst och råd.

7. Framför allt, jobba med att öka din själv-medvetenhet. Lär dig om dig själv, vad tycker du om? Vilka tycker du om att umgås med och varför gillar du just dessa människor? Vad är dina drömmar? Vad är dina styrkor? Vad är dina svagheter? Om du inte förstår ditt eget beteende, tankar och känslor så är det svårt att förstå andra. Om du inte lär dig att förstå andras känslor och känslouttryck så ökar chanserna att du oftare uppfatta andras beteende som hot.


Hur chefer kan undvika att trigga hjärnkapning hos sina anställda


Är du chef har du stora möjligheter att hjälpa anställda som du upplever ofta får sin neocortex kapad. Du kan bland annat:

1. Arbeta för att skapa en kultur på arbetsplatsen där dina anställda känner sig inkluderade, autonoma, kompetenta, värdefulla, respekterade och trygga – och på det sättet undvika att deras amygdala kapas. På det sättet hjälper du istället din personal att använda den del av hjärnan som styr vår strategiska, logiska och rationella tänkande.

2. Använda dig av icke-hotande frågor i din kommunikation till dina anställda såsom:

o ”Berätta mer om hur du kom fram till den slutsatsen”
o ”Vilken ytterligare information skulle du behöva för att lösa uppgiften”
o ”Det låter intressant, kan du berätta mer”

3. Undvik frågor eller uttalande som:

o ”Jag håller inte med dig
o ”Jag är orolig för vad som kommer att hända”
o ”Det borde du ha tänkt på”
o ”Hur tänkte du?”

Lycka till!

//Linda Harasaki



















  • Comments(0)//kanslosmart.pratamedunga.se/#post3

Lär dig att själv-validera och accelerera din personliga och yrkesmässiga utveckling

Själv-valideringPosted by Prata med unga Wed, September 12, 2018 12:48:40

Har du någonsin funderat på varför vissa människor har den fantastiska förmågan att varken bemöta kritik genom att bli defensiva och skylla ifrån sig på andra eller genom att hacka ner på sig själva och gömma huvudet i sanden av skam?

Skulle du själv vilja bli bättre på att ta emot kritik och istället för att känna dig sårad och ledsen använda kritiken för att accelerera din egen personliga och yrkesmässiga utveckling? Skulle du dessutom vilja minska dina negativa tankar och självkritik och öka din motivation och drivkraft? Det kan du, enligt forskare inom detta område. Det du behöver lära dig är själv-validering.

Själv-validering (eng. self-compassion) innebär enkelt att du är snäll, förstående och uppmuntrande gentemot dig själv när du stöter på kritik eller upplever ett misslyckande. Visst låter det enkelt men hur snälla är vi egentligen mot oss själva när vi har en motgång? Tänk tillbaka på den senaste gången du fick kritik eller gjorde ett misstag. Hur reagerade du? Hur kände du dig? Och vad gjorde du för att känna dig bättre?


Om det var så att du:

o Tog emot kritiken utan att bli defensiv och skylla ifrån dig

o Lyckades sortera vad du tyckte var sant och falskt enligt dig

o Hanterade de känslouttryck som dök upp utan att känslorna (såsom skam, ilska, ledsamhet) ”tog över” dig.

o Utvärderade kritiken utifrån ett förstående, vänligt och validerande synsätt.

Grattis! Då har du enligt forskningen kommit en lång väg för att kunna använda motgångar och kritik som en motor för din personliga och yrkesmässiga utveckling. Om du däremot har ett mönster av att bemöta misslyckande, motgångar och kritik på rakt motsatt sätt så undrar du säkert, hur du kan ändra detta?

Vad säger forskningen?

Enligt forskning från University of California i Berkely så är det främst tre beteenden inom själv-validering som du bör anamma;

o Öva dig i att inta ett förstående och vänligt synsätt istället för ett kritiskt och dömande synsätt när du utvärderar dina misslyckanden och misstag. Ungefär på samma sätt som du skulle göra med dina barn eller med en god vän som råkat ut för samma situation.

o Öva dig i att inta en mer balanserad inställning till dina negativa känslor. Det vill säga, tillåt dig själv att bli ledsen och känna dig nere men låt inte dina negativa känslor ”ta över” dig.

o Sist men inte minst, intala dig (dagligen) att misstag och misslyckanden är en universell mänsklig upplevelse. Vi upplever alla dem.

Så varför inte börja själv-validera redan idag, för vinsterna är slående. Forskning visar bland annat att själv-validering skapar en ökad känsla av själv-värde då den bidrar till att människor genuint bryr sig om sitt eget välmående och återfinnande efter en motgång.

Och enligt forskning från the University of Texas i Austin så finns det även ett positivt samband mellan själv-validering och högre motivation samt en starkare känsla av att vara sitt ”riktiga” jag, det vill säga, jag-äkthet. Själv-validering ökar nämligen känslan av jag-äkthet genom att minimera negativa tankemönster och självkritik. Men en av de största vinsterna ligger i att själv-validering ökar förmågan att utvecklas och viljan att förbättras.


Något som illustreras i studie från University och California i Berkeley där forskare lät en grupp studenter, alla från högt rankade universitet i USA genomgå ett test i ordförråd, varifrån samtliga fick feedbacken att de presterat dåligt. Gruppen blev sedan indelade i två grupper varpå den ena gruppen (själv-valideringsgruppen) fick höra att ”om du tyckte testet var svårt så är du inte ensam. Det är normalt att studenter har svårt med sådana tester. Om du känner dig dålig så försök att inte vara så hård mot dig själv, för du är inte ensam”. Den andra gruppen fick istället höra ”om du tyckte testet var svårt så försök att inte vara så hård mot dig själv – du måste ju vara intelligent eftersom du kom in på detta universitet”.

Efteråt fick alla deltagare delta i ett nytt ordförrådstest. Denna gång fick de däremot en chans att studera listan med ord så länge de ville innan de gjorde testet igen. Studien visade att de studenter som initialt uppmuntrades till att bemöta sitt misslyckade med själv-validering tog mer tid på sig att studera listan innan de gjorde om testet jämfört med de studenter som inte bemötte sitt misslyckande genom själv-validering. Studien påvisade att själv-validering banar vägen för själv-förbättring genom att dels underblåsa önskan att ”göra bättre” men även genom att stärka övertygelsen att förbättring är möjlig samt motivera en att arbeta hårdare.

Så, hur kommer jag igång?


Att utveckla ett själv-validerande förhållningsätt är enligt forskningen varken komplicerat eller svårt.

Det är en förmåga som du kan utveckla. Så varför inte börja redan idag. Nästa gång du upplever ett misslyckade eller får kritik, ta fram papper och penna och skriv några rader om det som inträffade. Kom ihåg att ha en förstående och en vänlig inställning när du börjar titta närmare på händelsen. Berätta vad som gick fel, berätta varför det blev fel, och berätta vad du egentligen ville åstadkomma, d v s dina intentioner. Fråga dig själv, om du med facit i hand hade kunnat gjort på något annorlunda sätt. Om svaret är ja på denna fråga, så lova dig själv att försöka agera annorlunda nästa gång du befinner dig själv i samma situation. Undvik att klandra dig själv och att hamna i ett negativt tankemönster om vems fel det var.


Behöver du be om ursäkt till någon, så gör gärna det så fort som möjligt eller skriv ett brev till personen om det känns lättare. Kom ihåg, tillåt dig själv att vara ledsen och nere men trösta dig med att vi alla har tillkortakommande och att vi alla begår misstag. Öva dig i att ”komma ur” känslan och hitta hälsosamma strategier för att du i framtiden ska kunna lämna de negativa känslorna snabbare. Kanske genom dans, träning, musik, en bok, ringa en god vän, eller liknande.

Om detta inte fungerar och du märker att du går tillbaka till den kritiska och dömande rösten så testa att skriv ett brev till dig själv om händelsen fast i tredje person. Det vill säga, berätta om händelsen från ett utifrånperspektiv, som om det skulle ha hänt din bästa vän.

Testa detta. Fungerar det inte, så testa igen. Ge inte upp! Vissa av oss kanske ser en omedelbar effekt i vårt personliga och professionella liv medan andra behöver arbeta lite längre för att se resultat. Men innan du vet ordet av kommer du fråga dig själv varför du inte alltid varit din egen bästa vän.

Lycka till!

//Linda Harasaki













  • Comments(0)//kanslosmart.pratamedunga.se/#post2

Röda, blåa, orangea och gröna föräldrar: Vilken förälder möter jag?

Vilken förälder möter jag?Posted by Tyko Wed, September 12, 2018 12:02:48

Röda, blåa, orangea och gröna föräldrar: Vilken förälder möter jag?

Detta är en förenklad text om fyra typer av föräldrar med fyra olika perspektiv. Den är menad att uppmärksamma dessa fyra perspektiv mer än att dela in människor i dem.

I verkligheten har vi ofta förmågan att ta flera av dessa perspektiv, men forskning säger samtidigt att många v oss tenderar att främst orientera oss från ett av dem. Det är ett av dem som bäst stämmer överens med vad vi värderar och håller högst. Föräldrar precis som alla andra människor består naturligtvis av en uppsjö av personligheter med olika behov, intressen osv. och denna indelning är inte menad att bortse från detta. Samtidigt har jag funnit det användbart att ha dessa fyra typer i åtanke för att anpassa min egen kommunikation och mitt förhållningssätt för att skapa allians och förbindelse (eng. rapport) och ett bra möte. Att skapa en allians och förbindelse handlar om att inblandande parter förstår varandras känslor och idéer och kommunicerar tydligt och bra med varandra.

De fyra föräldratyperna beskrivna här är den röda impulsiva föräldern, den blå traditionsbundna föräldern, den orangea prestationsfokuserade föräldern och den gröna värderingsdrivna föräldern.



Vi börjar med den röda impulsiva föräldern. Det är en person som drivs av impulser och känslor. Jag har stött på denna typ bland annat hos föräldrar som missbrukar eller har en psykisk störning. De tenderar att vara oberäkneliga och som sagt impulsiva. Ett möte med dem kan bli en känslosam affär och för en del röda föräldrar är skolan och dess personal fienden som är ute efter att skada mig genom ord och handlingar och genom att bestämma över mitt barn.

En röd förälder har ofta svårt med auktoriteter och är van att använda känslor inte minst ilska i mötet med andra. I mötet med en röd person kan det vara avgörande att mötas på ett personligt plan. Här kan det helt enkelt bara krävas att sitta med och ta emot de känslor som kommer ut. Förmågan att validera är här av yttersta betydelse för att skapa allians och förbindelse. Eftersom den röda föräldern är oberäknelig är det av yttersta betydelse att ha uppdatera sig gällande handlingsplanen för hot och våld innan ett möte.



Röd impulsiv förälder: var lugn, ta emot och validera och ha en handlingsplan


Den blåa traditionsbundna föräldern respekterar ofta positionen som personen den möter i skolan har. Samtidigt kan förväntningar på vem ska förväntas ha en position skapa turbulens i mötet med situationen i den svenska skolan. Traditioner och seder är viktiga för den blå föräldern. Den blå föräldern har jag stött på många gånger och det är ofta ett trevligt och socialt möte. Den blå föräldern är gruppcentrerad och är du med i gruppen är det varmt och trevligt. Samtal som befäster bådas tillhörighet kan handla om allt från beteenden, intressen och gemensamma bekanta.

Förhållningssättet och respekten är ofta mycket viktig för den blå föräldern. Konflikt kan uppstå om föräldern upplever sig annorlunda från skolans personal och ledning. Att exempelvis använda svåra ord och akademiska termer i en miljö där det inte hör hemma kan skapa distans och uppfattas som en markering av att inte ”vara med i gruppen”. Ju mer intresse och respekt det finns för förälderns traditioner och seder och ju mer uttryckt förståelse för deras betydelse, desto bättre möten. Det ger den öppning för att själv från skolans håll understryka betydelsen av de traditioner och seder som gäller på skolan. Att berätta positiva saker om den blå förälderns barn som skapar stolthet är en nyckel till allians och förbindelse.


Blå traditionsbunden förälder: intresse och respekt för traditioner och seder och tydlighet gällande egna traditioner och seder.


Den prestationsfokuserade orangea föräldern är mycket vanlig att stöta på.
Det är är fokus på vad som gjorts och vad som ska göras. Effektivitet och tydlighet är ledord och ett möte med siffror och statistik på prestationer och framgångar är ofta önskvärt. Tiden är av yttersta vikt för den orangea och ofta upptagna föräldern och en röd tråd och tydligt syfte med mötet är avgörande för ett framgångsrikt samtal. Att tydligt visa på mål inom olika ämnen och elevens väg till dessa mål samt vilken roll föräldern spelar i denna utveckling ger förutsättningar för att generera allians och förbindelse.


Orangea prestationsfokuserade förälder: tydlighet syfte och mål samt vägen dit samt förälderns roll under denna utveckling


Sist men inte minst har vi den gröna värderingsdrivna föräldern. Fokus ligger på värderingar och normer. Vad står skolan någonstans när det gäller likabehandling, jämlikhet, hållbarhet osv? Den gröna föräldern har ofta en vilja att skapa en känslomässig kontakt och förenas genom värderingar men kan känslomässigt gå in i ”rött” och kämpa starkt för något den inte tycker är rätt. Att förtydliga skolans värdegrund och skolans kunskap om och handlingsplan mot exempelvis kränkande särbehandling är ett effektivt sätt att skapa allians och förbindelse med den gröna värderingsdrivna föräldern. Likaså är att betona skolans intresse för det individuella barnets behov och situation.



Grön värderingsdriven förälder: lyssna in, tydliggör skolans kompetens inom och fokus på likabehandlingsplaner etc.


Jag hoppas att denna analys kan vara till hjälp i mötet med föräldrar och vårdnadshavare. Samtidigt vill jag återigen understryka att det inte meningen att dela in oss komplexa varelser i dessa fack, utan endast notera vilka värderingar som verkar vara viktigast hos de vi möter för att på bästa sätt skapa allians och förbindelse samt ett bra möte.

Läs mer om dessa steg i Clare Graves bok: Levels of Human Existence eller Don Becks bok Spiral Dynamics


//Tyko Granberger











  • Comments(0)//kanslosmart.pratamedunga.se/#post1